UNF:s Världssyn

Vägen mot en solidarisk och demokratisk värld fri från droger

UNF grundar sig på demokrati. Vi tror på en demokratisk organisation och ett demokratiskt samhälle. Vi vet att alla människor är lika värda och tycker att det ska märkas i hur de behandlas. Alla ska få och ha möjlighet att delta i och påverka samhället, oavsett bakgrund och egenskaper.

UNF tror att världen blir som bäst om vi hjälper varandra. Därför måste politiken grunda sig i solidaritet. Endast genom att samarbeta och hjälpa varandra kan vi göra världen bättre.

UNF ser alkohol och andra droger som ett hot mot solidariteten och demokratin. Alkohol och andra droger skadar människor på flera sätt. Drogerna skadar kroppen och psyket på en medicinsk nivå. De kan skapa beroende som leder till ett återkommande behov av drogerna och på så vis inskränka på individens frihet. Droger skadar också relationer, gör familjer otrygga och katalyserar våld. Dessa effekter kan hindra människor från att aktivt delta i demokratiska samtal, beslut och processer. Alkohol och andra droger kostar samhället miljarder kronor i gemensamma resurser. Detta är varför UNF tror på nykterhet.

Dessa grundläggande ställningstaganden lägger grunden för UNF:s vision: En demokratisk och solidarisk värld fri från droger.

UNF:s drogdefinition

UNF definierar droger som berusande, beroendeframkallande och giftiga. Giftet skadar användaren och hämmar särskilt ungas utveckling. Berusningen hindrar användaren från att tänka och agera som den själv vill. Den kan ge en kortvarig möjlighet att känna glädje eller glömma problem, men löser aldrig något. Att droger är beroendeframkallande innebär att de kan skapa ett psykiskt eller fysiskt behov av drogen i vardagslivet. Detta kan hindra användaren från att aktivt delta i sitt eget och närståendes liv, samt i samhället. Därmed leder beroende till en ofrihet.

UNF:s problemformulering

Alkohol och andra droger sprids i samhället av en oetisk industri på ett sätt som skapar skador på individer, relationer, ekonomin, miljö och politik. Dessa organisationer har enorma resurser och strävar efter ökad vinst utan hänsyn till hur människor, relationer och samhällen påverkas av drogerna. Alkohol- och drogindustrier är inte vilka organisationer som helst eftersom deras produkter inte är vilka varor som helst. Affärsmodellen bygger inte på kunder, utan på missbrukare som blir beroende av ruset från deras giftiga produkter. Industrin arbetar aktivt för att skapa normer för konsumtion av deras droger och lägger ofantliga ekonomiska resurser på detta. De vill göra sina produkter så billiga och tillgängliga som möjligt och se till att människor exponeras för dem i sin vardag.

UNF:s målbild

UNF vill se en värld där ingen människa skadas av alkohol eller andra droger, varken direkt genom egen konsumtion eller indirekt på grund av närstående, i trafiken eller politiken.

Ett solidariskt samhälle ger alla människor, oavsett förutsättningar, identitet och bakgrund, möjlighet att nå sin fulla potential. Alla ska ha möjlighet att engagera sig politiskt på lika villkor, men också ha makten över sina egna liv med chansen att välja sin egen väg. 

Alkohol och andra droger ska inte behöva kännas som ett behov för någon. Ingen ska känna att de har problem som inte går att lösa, saknar något att göra, eller att de behöver en substans för att våga vara sig själv.

Drogpolitiska samband och principer

Det finns flertalet avgörande samband och principer som är viktiga för att välja vilka styrmedel som är motiverade att använda. De som är viktigast för UNF är:

Alkohol- och drognormer

Kring droger, särskilt alkohol, finns normer, förväntningar, på att alla ska använda dem. I många sociala sammanhang i Sverige förväntas alkohol vara en naturlig del. Detta leder till att många känner sig pressade att dricka alkohol, eller i vissa fall använda andra droger även om de egentligen inte själva vill. Det skapar också en social acceptans för att pressa andra. Dessutom kan det finnas negativa konsekvenser för den som inte deltar i de förväntade beteendena. Därför måste vi arbeta för att stärka människor så de har styrkan att motstå alkohol- och drognormer. Samtidigt måste samhället också erbjuda platser och sammanhang där det går att vara fri från alkohol- och drognormer. 

Totalkonsumtionsmodellen

Det finns ett samband mellan den totala mängden alkohol som konsumeras i ett samhälle och mängden skador som kallas totalkonsumtionsmodellen. Ju mindre alkohol som konsumeras i samhället, desto färre och mindre allvarliga blir skadorna. Alkoholpolitiken bör därför syfta till att minska all konsumtion snarare än att fokusera på de som konsumerar mycket

Preventionsparadoxen

En vanlig uppfattning är att alkoholproblem bäst åtgärdas genom att hjälpa de som har störst problem med drogen, det vill säga risk- och missbrukare. Faktum är att “måttlighetskonsumenter” som grupp åstadkommer fler alkoholrelaterade skador än de som dricker mest alkohol. Detta är på grund av att denna grupp är avsevärt mycket större än högkonsumenterna. Detta kallas preventionsparadoxen. I förlängningen innebär detta att alkoholens skadeverkningar i samhället beror på den totala konsumtionen, inte endast på högkonsumenters konsumtion. Därför uppnås den totalt sett största förebyggande effekten om de alkoholpolitiska insatserna riktas mot hela befolkningen och inte endast mot de med högst alkoholkonsumtion. De mest effektiva åtgärderna är därför de som riktar sig mot befolkningen i sin helhet.

Desintresseringsprincipen

Desintresseringsprincipen går ut på att hålla vinstintressen borta från drogpolitiken. En drivande kraft bakom samhällets drogkonsumtion är de olika ekonomiska intressen som tjänar på en ökad konsumtion. Därför är en viktig del i en progressiv drogpolitik att hålla dessa intressen borta. Det kan se ut på olika sätt i olika sammanhang, men det kan exempelvis handla om att reglera import, tillverkning, försäljning och marknadsföring. Detta blir ännu viktigare när det gäller att utforma politik och lagar. Företagens och dess branschorganisationers vinstintressen står emot samhällets intresse av att upprätthålla folkhälsan och måste därför fråntas allt inflytande över drogpolitiken.

Skadeprincipen 

Det är sällan legitimt att helt förbjuda en vara eller kraftigt kontrollera hur den brukas. Men alkohol och andra droger är inte som andra varor. Droger, särskilt alkohol, orsakar oerhörda andrahandsskador. De flesta, även de som inte själva brukar droger, blir negativt påverkade av andras drogbruk. Skadan som alkohol- och andra droger orsakar på andra än användaren är ofta stor. Därför är det legitimt att införa styrmedel som begränsar den enskildas möjlighet att bruka droger för att skydda andra från andrahandsskador. 

Frihetsprincipen

I vanliga fall kan personer fatta de bästa besluten för dem själva, även om det finns undantag. Alkohol och andra droger påverkar personers förmåga att fatta fria beslut, genom att berusa brukaren och göra dem beroende. Detta begränsar personers förmåga att fatta fria beslut. Därför är det extra viktigt med styrmedel som stärker personer så de kan fatta fria beslut. Men ibland är det även legitimt att begränsa personers tillgänglighet till alkohol och andra droger för att möjliggöra för dem själva att fatta friare beslut. På så sätt kan en minskad tillgång till alkohol och andra droger, en begränsning av personers frihet, ge personer en större frihet.