Missbruket av kokain ökar bland unga i storstäderna. Det visar en rapport från Rikskriminalpolisen. Grön ungdoms språkrör, Maria Ferm, var aktiv i Malmös uteliv och tog kokain för att få bättre självförtroende. Hon slutade när hon insåg att kokainet blivit viktigare än hennes familj.

Maria Ferm har hållit sitt tidigare kokainmissbruk hemligt i flera år, men känner sig nu redo att berätta om det offentligt.
- Jag vill vara en politisk förebild som tydligt tar avstånd från droger, men eftersom jag har hållit min egen missbrukarbakgrund hemlig så har det inte känts som att jag har kunnat prata om det, säger Maria.
Hon växte upp i Vellinge kommun utanför Malmö. Det var också där hennes politiska engagemang föddes. Trots att kommunen har en välmående medelklass såg Maria att det fanns många sociala problem. Bland annat vägrade den moderatledda kommunen att ta emot flyktingar. Helt galet tyckte Maria som i vintras ställde sig utanför Ica i Skanör och fick vellingeborna att skriva på en lista som visade att många visst ville ta emot flyktingar. Hon är noga med att poängtera att hon själv inte har tillhört den rika delen av kommunen.
I dag är det naturligt för henne att vara engagerad så mycket det bara går, men så var det inte för drygt fyra år sedan. Då beskriver hon sig själv som en deprimerad 18-åring med panikångest som flera gånger varit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.
- Jag var högpresterande i skolan och panikångesten berodde nog på att jag ville göra allt så bra. Det finns en press på ungdomar och speciellt unga tjejer att vara bäst, men inte en plugghäst. Omtyckt,  men inte en hora. För att anses som lyckad var det också viktigt att vara ute mycket och festa.

När allt kändes som värst tog det slut med henne kille. Med tunga steg gick Maria till årets nyårsfest. Hon hade blivit inbjuden av ett nytt kompisgäng som hon inte kände så väl. Där var det vanligt med droger och att flera hade testat kokain var inget konstigt.
- Innan den nyårsafton hade jag aldrig tänkt tanken på att testa droger, men jag hade dåligt självförtroende och de var lätt att haka på de andra.
Den första gången hon sniffade in det vita pulvret i näsan kände hon inget särskilt, men hon fick tillfälle att prova igen. Den andra gången kände hon desto mer. Ena stunden var hon tjejen med dåligt självförtroende för att i nästa stund känna sig som en säker person med kontroll, men bara så länge kokainet verkade.
Till slut tog hon kokain en eller flera gånger i veckan. En dos kunde kosta 400 kronor och om inte hon hade pengar så var det alltid någon i gänget som bjöd. Allt kretsade kring kokainet som blev det enda viktiga.
- Jag såg bara fram emot nästa gång jag skulle ta det. Alla andra saker som skola och familj fick stå tillbaka.


Foto: Martina Holmberg

Maria drar med fingret under de välsminkade ögonen och studerar det för att se om mascaran har börjat rinna. Hon vill inte börja gråta. Det är tungt att berätta för det är bara hennes tvillingsyster som har hört historien förut. Innan hon skulle berätta för henne var hon nervös länge. Vad skulle hon säga, skulle hon bli arg eller ännu värre, besviken? Systerns reaktion blev lättnad. Äntligen fick hon veta varför Maria varit så avlägsen de där åren när hon ofta var trött, skolkade från skolan, men aldrig berättade var som egentligen pågick.
- Det var ändå fruktansvärt jobbigt för hon grät en hel natt, det var hemskt att se henne så ledsen, säger Maria.
Ingen, förutom de i gänget visste vad Maria höll på med.
- Egentligen borde någon ha förstått vad jag höll på med. Jag var ofta sjuk eftersom drogerna tärde på kroppen, jag skolkade mycket och bytte kompisgäng väldigt snabbt. Skolan borde ha reagerat, men jag antar att ingen höll utkik efter droger eftersom skolan låg i ett fint område.

Ett missbruk innebär att den som ska skaffa droger måste röra sig i farliga miljöer. Maria har svårt att berätta om detaljer. Hon vill inte lämna ut för mycket eller för många och säger att det känns overkligt att tänka tillbaka eftersom hon ser sig som en helt annan person i dag.
- Men jag vet att jag hade tur. Människor i min närhet tog överdoser, var med om olyckor och massa andra saker hände.
Under knappt två år tog hon kokain. Två förlorade år, enligt Maria och det är egentligen först efteråt som hon förstått hur dåligt hon mådde.
Att hon till slut kunde sluta med drogerna berodde delvis på tvillingsystern. Hon förstod hela tiden att Maria inte mådde bra och överlämnade en dag en inspelad sång. Maria lyssnade på texten och förstod att vad som än händer så skulle systern finnas där som stöd.

En svag rodnad sprider sig utför halsen på Maria när hon berättar om det som kom att bli slutet på hennes missbruk. Det märks att hon fortfarande blir tagen av händelsen.
- När jag lyssnade på sången insåg jag att om jag ville vara ett lika bra stöd för min syster så var jag tvungen att lägga av med kokainet.
Efter det bröt hon tvärt med kompisgänget. Hon valde att inte gå på några fler fester och började sakta må bättre. Hon säger att hon förlorade kompisarna, men vann tillbaka sitt liv. Ett beslut hon aldrig ångrat.
- Jag vill så gärna att unga ska fatta att kokain är en av de farligaste drogerna och att du kan dö första gången du provar. Folk vet inte det. Därför är det viktigt att få människor att inte testa överhuvudtaget.

Efter åren med missbruk gick hon med i Grön ungdom för hon kände att hon ville göra något bra av sitt liv.
- Det är som att jag inte vill missa en sekund av livet när jag väl börjat leva på riktigt.
I februari blev Maria vald till språkrör i Grön ungdom och i dag jobbar hon även halvtid som sekreterare på miljöpartiets kansli. 
Om hon fick önska en sak så är det att den som hör hennes historia ska förstå att det finns en väg ut ur missbruket.
Felicia Hedström

Läs mer om kokainets framfart i senaste numret av Motdrag.