Patrick Perssons liv var fyllt av droger, brott och skolk.

Allt höll på att gå riktigt snett.

Men hjälpen fanns på Gotland.

-         Hundarna räddade mitt liv. Utan dem vet jag inte var jag hade varit, säger han.

Text: Karin Abrahamsson

Bild: Erik Herou

De gläfser, gnager och gnyr. Valparna är verkligen överallt, de ålar sig över Patricks fötter, biter i hans skor och sträcker ut sina små skära tungor för att slicka honom i ansiktet.

-         Jag blir lugn av hundarna, och sömnen och humöret blir bättre, säger Patrick och stryker en av valparna över ryggen.

Han har precis fyllt 18 år och hans bakgrund är trasig och trasslig. Som trettonåring började han röka hasch.

-         När jag var 14 sa det bara tjoff, liksom. Då kom jag in i det på riktigt.

Snart hade han testat det mesta i drogväg. Skolan tog stryk av allt skolkande och hemma var det struligt. Han började stjäla för att få råd till droger och sjönk allt djupare ner. Han var 15 år och han största fokus i livet var droger. Patrick kände att han var på väg att hamna riktigt snett.

-         Jag var full av ångest och depp, alla blandade känslor. Jag mådde riktigt kasst, jag känner ingen missbrukare som mår bra på riktigt. Jag ville bara bort.

Han hamnade på Gotland, på Hasselas behandlingshem i Klintehamn där man föder upp och utbildar en stor del av Sveriges polishundar.

I början kände han sig ensam, arg och besviken på sig själv. Men snart föll lugnet över honom. En blöt nos att luta pannan mot, en sträv päls att dra fingrarna igenom och tydliga rutiner var precis vad Patrick behövde.

- Känslan när jag lärt hundarna något nytt går knappt att beskriva, det är bara ”Wow, jag kan också göra något bra”, säger han och tittar förläget ner i marken.   

----

Allt började med Tekla. Det hade varit en tuff höst på Hassela Gotland och personalen hade hittat knark hos många av ungdomarna. Varje morgon sökte narkotikahunden Tekla igenom skor och kläder och nosade runt i ungdomarnas rum. Men den snälla schäfern gjorde mer än höll Hassela rent från knark. Snart insåg personalen att Tekla hade en lugnande inverkan på tonåringarna.

-         Vi märkte det direkt. De sov bättre, blev mycket gladare och fick mer empati och sympati. Det blev mindre slagsmål och bråk när Tekla var i närheten. Och ingen vågade ha så mycket som en smula hasch på sig, säger Christer Häggström, VD och utbildningsansvarig.

Där och då föddes idén på att slå två flugor i en smäll, företaget Bockes tjänstehundar startade och tanken var att skapa samhällsnytta av missbrukarvård.

Nu finns inte Tekla längre, men lugna Yazza, pigga Zita och tuffa Chivas håller ställningarna. Till sin hjälp har de ett trettiotal hundkollegor, så visst är det fullt upp. Hundarna ska rastas, tränas i narkotikasök och gosas med – sju dagar i veckan.

-         Det ger ungdomarna rutiner och lär dem att ta ansvar. Det kan också vara psykologiskt. Vissa kan slänga sömntabletterna och slipper ångesten om de får ha en hund sovandes bredvid sig, säger Christer Häggström.

För Patrick har hundarna blivit en trygghet, varelser han kan lita på i vått och torrt och ett substitut för missbruket.

Plötsligt hörs ett glatt skall. Ute på gården sprintar Chivas och Patrick. De ger allt och är snart alldeles andfådda. Chivas flåsar med tungan hängande och Patrick sätter sig på huk bredvid och stryker honom över ryggen.

-         Hundarna ser direkt hur du mår. Det går inte att fjanta sig eller försöka spela tuff om du ska vinna respekt, säger han.  

Tidigare hade Patricks relation med polisen varit minst sagt spänd och nu skulle han plötsligt ta plats på polisens sida och hjälpa till att utbilda deras hundar. Han skrattar lite när han tänker på det.

-         Jag har fått en helt annan syn på polisen nu, jag fattar att de bara gör sitt jobb.

Patrick har bott här på Gotland i snart två år och lika länge har han varit drogfri. Hundarna har på ett sätt räddat hans liv.

-         Om jag inte hamnat här vet jag inte var jag hade varit, men säkert fast i ett tyngre missbruk. Jag hade säkert legat i en rännsten någonstans, säger han och blicken blir alldeles tom.

Men livet har vänt för Patrick. Nu har han flickvän sedan ett år tillbaka, egen lägenhet och om några dagar skrivs han ut från Hassela. Han säger att det ska bli pirrigt att klara sig helt själv, men han verkar inte oroad. Och han har ju Tass, jämthunden som Patrick är fodervärd åt.  

-         Att ta hand om Tass ger mig en ansvarskänsla. Det är ju faktiskt inte vem som helst som klarar av att ta hand om en hund, säger han stolt.

Hans mamma och pappa bor kvar i Malmö, men dit vill Patrick inte tillbaka. Där finns för många dåliga minnen och där bor alltför mycket ångest.

-         Min familj är jättestolt över mig och det är skönt att veta att de inte behöver oroa sig för mig längre, säger Patrick.

Istället ser han framtiden här på Gotland. Nu längtar han efter att gå vidare och lämna tonåren och det struliga livet bakom sig.

-         Jag vill bara ha en vanlig familj och ett vanligt jobb att gå till. Och minst en hund, säger Patrick och ler.

Rubrik:

Besta är den bästa

Text: Karin Abrahamsson Bild: Mattias Lundin

Polishunden Besta, 3, är uppfödd på Gotland av Patrick och andra tonåringar med missbrukarbakgrund.

Nu haffar hon farliga brottslingar och nosar upp narkotikasmugglare.  

-         Hon har allt en polishund behöver, säger matten och hundföraren Anna Ljungnér.

För ett och ett halvt år sedan kom tiken Besta från Hassela Gotland till sitt nya hem i de värmländska skogarna. Grundutbildningen fick Besta av Patrick och de andra ungdomarna på behandlingshemmet.

Hundföraren Anna Ljungnér både jobbar och bor med Besta.

-         Hon är en livlig och glad hund med mycket arbetsvilja. Ber jag henne utföra en uppgift så kan hon hålla på hur länge som helst, säger Anna.

När Besta kom till Karlstadspolisen så märktes det att hon var van vid spårning och att hon sen födseln haft massor av människor omkring sig. Hon tog för sig direkt och nu har hon verkligen blivit en i gänget på stationen.

Att vara polishund är en tuff uppgift och det krävs mycket. Besta får inte backa för att leta spår på höga höjder eller för att gå in i mörka industrilokaler.

-         Besta vågar det mesta. Jag känner mig trygg med henne, och jag har hamnat i situationer där hon verkligen ställt upp för mig, säger Anna.

Hon tycker bara att det är positivt att ungdomar som hamnat snett är med och utbildar polishundarna.

-         Det kanske kan ge dem en bättre relation till polisen? Att jobba med djur gör också att man hittar nya sidor hos sig själv, man blir liksom mjukare, säger Anna Ljungnér och kliar Besta bakom örat.

”Vi har mycket att lära av hunden”

Med massor av kärlek, respekt och kunskap kan vem som helst uppfostra en hund.

Men hunden kan också hjälpa människan. Det tror Fredrik Steen, hundcoachen från TV.

- Jag behöver bara gå till mig själv. Hundarna hjälpte mig att hamna rätt, säger han.

Fredrik Steen växte upp i stockholmsförorten Botkyrka och många av hans kompisar hamnade snett. Fredrik har alltid haft hund och han är övertygad om att det var hundarna som hindrade honom från att strula till det.

-         Jag har haft jobbiga perioder i mitt liv, men så fort jag umgås med hunden så släpper det. De får mig att må bra och jag blir lugn av dem.

Han tror absolut att hunden kan vara som en medicin för en människa som inte mår bra.

-         Snacka om att du får villkorslös kärlek från en hund! Och de dömer dig inte, för hunden spelar din bakgrund ingen roll. Det viktiga är hur du är här och nu. Vi människor har mycket att lära av hunden, säger han.

Bild: Ica bokförlag

Så är en bra polishund:

Arbetsvillig

Orädd

Fungera med alla sorters människor

Positiv

Stark

Envis

Modig

Detta får hundarna en grundutbildning i Hassela:

-         Narkotikasök

-         Spårning

-         Personsök

-         Skydd

Så många polishundar finns det i Sverige:

Det finns drygt 400 polishundar och lika många hundförare i Sverige, flest i Västra Götaland men bara fem stycken på Gotland. De flesta av polisens hundar är av raserna schäfer och malinois. Hundarna ligger inte på latsidan, de får rycka ut mellan 25.000 och 30.000 gånger per år.

Källa: Polisen

Droger bland unga i Sverige:

- 17 procent av pojkarna och 15 av flickorna i gymnasiet har någon gång använt narkotika.

- Sedan 90-talet har allt fler 15-24-åringar vårdats på sjukhus för narkotikamissbruk.

- De senaste 20 åren har mycket fler killar än tjejer vårdats för narkotikamissbruk.

- Ungefär 3 procent av unga upp 24 år använder narkotika regelbundet.

Källa: CAN, Skolelevers drogvanor 2009 och Ungdomsstyrelsens rapport ung i dag 2009