Här borde alla som är hjälpligt insatta i alkoholforskning reagera, agera och ifrågasätta!

Rådande alkoholforskning bygger på den allmänt vedertagna och väl belagda totalkonsumtionsmodellen.

Den innebär att det finns ett starkt samband mellan en befolknings totala alkoholkonsumtion och samhällets alkoholskador. Skador som innefattar exempelvis skrumplever, de åtta av tio våldsbrott som är alkoholrelaterade, rattfylleribrott, barn som lever med missbrukande föräldrar och så vidare. Listan kan göras oändlig.

Modellen kan kort och gott sammanfattas: Ju mer det dricks, desto större blir skadorna. Oavsett vilken slags konsumtion det är och vem som dricker.

Härifrån kommer idéer som försäljningsmonopol och höga alkoholskatter, som båda visat sig vara mycket effektiva för att minska totalkonsumtionen och därmed alkoholskadorna.

Möjligen uttalar sig Andréasson, som den läkare han är, ur ett individuellt perspektiv. Sådana uttalanden fungerar möjligen som råd från en dietist men knappast som grund för en hållbar alkoholpolitik eller som självklart påstående i ett samhälle där alkoholskadorna är så stora som i Sverige. De är snarare ett exempel på en ganska vanlig oförmåga att se kritiskt på ett normalt beteende och se sambandet mellan sina egna handlingar och de svarta rubrikerna i tidningarna.

Det måttliga alkoholbruket är ett hälsoproblem och ett avgörande samhällsproblem.

Orsaken är enkel – det måttliga alkoholbruket är en möjliggörare av en alkoholkultur. En alkoholkultur som alltid föder missbruk.

När vi väljer att göra alkohol till en viktig del i vår kultur, väljer vi även ett samhälle med missbruk och alkoholskador. Det hänger nämligen ihop.

En representant från Folkhälsoinstitutet som gör felslutet att måttlighetskonsumtion är ofarligt, kanske bör syssla med individuella dietistråd snarare än att försöka minska samhällets alkoholskador?

Vidar Aronsson
Förbundsordförande Ungdomens Nykterhetsförbund